This is me
Regler: Bloggaren skriver 8 fakta/(o)vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/(o)vanor. I slutet av inlägget skriver du 8 personer som du utmanar.
Det är egentligen löjligt att skriva det här efter att jag läste Saras svar. Inte visste jag att vi var så lika. Inte visste jag att det fanns någon som var lika "onormal" som jag trodde jag var.
Okej,
Jag är otroligt mörkrädd, Jag har nog fobi mot mörker. Saken är den att det bara blir värre och värre desto äldre jag blir.
Jag får panik ensam i mörker. Jag tror jag hör saker, ser saker, är förföljd och tillslut har jag jagat upp mig så mycket
att jag hyperventlierar och i värstafall gråter. Detta händerdock bara efter klockan 19 på kvällen. Det är nämligen då alla mördare har vaknat.
Min mörkerädsla blir värre och värre för varje år, kanske beroende av mitt beroende av att se deckare.
Eftersom jag har sett så många varianter av mord vet jag att det kan vara en mördare bakom varje hörn på väg hem
från jobbet. Men det gör inte att jag slutar läsa/se deckare. Jag måste ha dem. Och desto mer invecklat och vidrigt. Desto bättre. Ända tills jag går utanför dörren ensam.
Jag är köpgalen. Jag mår liksom bra av att göra av med pengar. Precis som när man äter choklad. Ibland är det jättegott, även efter, ibland kommer ångesten. "Va fan skulle jag göra det för". Detta har gjort att jag slutat ta med mig plånboken om jag bara ska till jobbet till exemel.
Om jag fick välja en egenskap jag skulle vilja ha så är det att kunna sjunga. Jag sjunger alltid så fort ingen hör mig. Jag älskar det. Det hade inte behövt vara någon artiströst utan bara en ekel trubadur röst.
Jag biter på mina naglar och mina fingrar. Och mitt nyårslöfte är att sluta. Men det är sjuktsvårt. Jag fattar inte hur det kan vara det. Men jag gör det omedvetet och jag blir lika jävla förbannad på mig själv varje gång.
Jag är en sjuk planeringsmänniska. Grunden till det tror jag ligger i att min föräldrar är planeringsmänniskor samt att jag är uppvuxen där jag är. Jag har alltid fått planera bara jag ska till stan, till en kompis eller till skolan. Hur ska jag komma dit, när , hur ska jag komma hem, kan någon hämta mig. Det har gjort att jag har ett behov av att planera oerhört detaljerat, onödigt långt i förväg. Skriva listor är jag expert på samt att alltid ha allt i kalendern. I gymnasiet trodde jag seriöst att jag skulle tappa hela livet om jag tappade min kalender.
Jag tar väldigt mycket kort på mig själv, det vet nog alla. Anledningen till det är inte att jag tycker jag är så otroligt snygg utan att jag ha från och till ganska dålig självkänsla. Vissa tilfällen tycker jag dock att " jo jag ser nog ganska bra ut idag" och då måste jag föreviga det. Tar jag då 20 bilder och en blir bra kan jag leva på den bilden i veckor. För varje snygg bild på mig själv känner jag mig nämligen lite mer nöjd med mig själv. Så visst kan man göra sig löjlig över mina egobilder. Men det får mig att må bättre.
Jag blev utmanad av crazycrazy.blogg.se
Man blir som man umgås Johanna, verkligen inte som man "ska" dvs ;D Jag saknar dig, hörde att du kommer hem i mars. Men jag är ju "mellan-två-jobb", arbetslös, nu så jag hade gärna hälsat på någon gång! Kiss on you